Gran Canaria dag 7. Grand finale.

Idag tänkte vi hitta på något riktigt kul. Först var vi inne på att cykla nån ”coast-to-coast-variant” men det kändes 2014. Vi bestämde oss för att cykla runt ön istället, ”Vuelta de la Isla”.

image

Vi köpte en karta med hela rutten utritad.

image

Detta är ett kick-ass rescue kit: Växelöra, kedjebrytare och en kedjelänk. Bra att ta med på lite längre turer när det är långt till närmsta hjälp. Slang och pump ska givetvis med också.

Vi pratade med hotellet som vi bor på och de fixade frukost åt oss redan kl.07 så att vi kunde ta oss iväg kl. 08. Riktigt schysst att de ställde upp på det!

Rutten är 212km och 4100hm. Eftersom det har varit lite si och så med vägarna på ön med den senaste tidens nederbörd (ras över vägar osv) så passade vi på att prata med några lokala cyklister som gav klartecken till att köra rutten. ”No problem”.

Vi rullar ut kl.08 och det är lite småkyligt, särskilt i skuggan. Vi har 10 grader som kallast under de två första timmarna innan solen börjat göra sitt. Brrr!

image

Jag (Hans) fick vara med på bild idag eftersom Fredrik var med.

Ett snabbt stopp i Mogan för vätska, sen vidare mot San Nicolas. Där tar äventyret slut, eller ruttplanen. Kustvägen mellan San Nicolas och Agaete är avstängd eftersom vägen har rasat. Vi pratar med en gubbe vid avspärrningen som visar en bild på vägen som är helt borta. Jaha, det finns lixom inga andra alternativ än att vända om och åka över berget istället, eller samma väg hem. Typ.

image

Avstängt.

Vi kommer fram till en alternativ rutt som går över berget, Artenara och ner till Moya och där återuppta rutten.

Fredrik har ju som sagt varit lite sjuk under veckan och halvvägs upp mot Artenara så går det riktigt långsamt. Trots att jag cyklar med vilopuls och 180w har han svårt att hänga med. Nånting stämmer inte och det är knappast en vanlig väggning utan snarare flunsan som är tillbaka. Vid en korsning stöter vi på några tjeckier som har en buss med cykelställ och de tar på sig att hjälpa Fredrik tillbaka till hotellet. Riktigt skönt att det löste sig då fortsatt cyklande hade kunnat innebära att infektionen satt sig på t.ex. hjärtat.

image

Fredrik kämpar på.

Jag fortsätter med plan B och tar en för mig helt ny väg ner mot norrsidan, Gc75. Riktigt fin, rekommenderas!

Innan urförsköringen så får jag en magisk utsikt mot Teneriffa och berget Teide (Spaniens högsta berg) där det ligger en massa snö.

image

Teide i horisonten

Norrsidan ser helt annorlunda ut än södra, annan vegetation och inte stora hotellkomplex. Jag har lagt in rutten i min garmin som jag laddat hem från nån lirare som lagt ut den på strava. Den är riktigt dåligt körd och jag hamnar på konstiga ställen hela tiden. Jag övergår till en vanligt karta istället och då flyter det på.

Tillslut kommer jag hem efter:
216km 4539hm 8h 48min

image

image

image

Imorgon åker vi hem. Hoppas att ni har gillat inläggen och att någon blir inspirerad att besöka denna fantastiska ö. Tack för i år GC. Adjö, goodbye och godnatt!

/ÖCK, Hans Lundkvist

Gran Canaria dag 6

Idag får jag sällskap av Fredrik, äntligen! Dagen börjar med tvätt av cyklar, dag 2 och 4 blev de riktigt skitiga så det är på tiden. Efter frukost förbereder vi dagens massäck.

För att förtydliga en sak då jag fått några frågor: vi cyklar inte i snö. Det ligger snö på toppen men dit behöver man inte åka. Jag åkte upp mot toppen och gjorde en liten film mest för skoj skull, men 99% av ön är alltså snöfri, filmen kan ses här.

Dag 6: 76,5km 1554hm 3h 35min

image

Nytvättade bikes

image

Köpa bars känns lite 2014, vi gör egna istället med bröd, nutella och sylt

Vi kör en halvkort runda upp i bergen som inleds med fruktansvärd motvind på platten. Temperaturen ligger på stabila 21 grader, som varmast hade vi 27.

image

Fredrik på väg ut från Maspalomas

Vi tar det riktigt lungt då Fredrik är lite osäker på förkylningen, vilket är skönt då jag är sliten sen gårdagen. Dock har Fredrik glömt att smörja in sig med solskyddsfaktor så nu ser han ut som en kräfta…

image

Så kan det gå, när inte solskyddsfaktorn är på

Det blev ett fikastopp på supermercadon i Santa Lucia samt två kortare stopp för fotografering.

image

Hans i Velo-kostymen

image

Fredrik representanter i Velo-kläderna

Vi avslutar med ett stopp på Free Motion i Playa Ingles i tron om att de säljer kaffe, men där gick vi bet.

Imorgon är det sista cykeldagen och då tar vi det nog bara lugnt…eller?

Gran Canaria dag 5

Dagens plan är att köra en riktig dröm-runda som Daniel Söderberg presenterade för mig 2014:

Maspalomas – Mogan – San Nicolas – Artenara – Ayacata – Maspalomas

Dag 5: 151km 3592hm 6h 44min

image

image

Denna runda är en riktig upplevelse. Landskapet växer fram likt ett skådespel och blir bara mer och mer magiskt ju längre vägen tar en. Efter Mogan är det i princip bilfritt och avsaknaden av bebyggelse och människor i rörelse gör att jag finner en inre ro.

Fredrik är fortfarande sjuk och jag lider verkligen med honom. Han gjorde ett försök att hänga med idag men fick vända efter en mil. Hoppas verkligen på bättring till imorgon. Om Fredrik är frisk ska vi upp i bergen en sväng, annars funderar jag på att utforska östra delen mest för att varva ur benen innan torsdagens grand finale.

Det blev några selfies och miljöbilder idag, håll till godo.

image

image

image

image

image

image

Gran Canaria dag 4. Med snö!

Idag fick jag cykla själv igen eftersom Fredrik är fortsatt sjuk. Rätt trist att mala på själv, enda fördelen är väl att jag får bestämma själv när det är pinkpaus och lunch, det vill säga: aldrig och ingenstans 🙂

Planen var att köra upp i bergen via Soria och sen kolla in snön upp mot toppen. Det blir mest selfies och miljöbilder när man är ute själv, håll till godo.

Dag 4: 99,4km 2236hm 4h24min

Här finns ett litet filmklipp från dagen.

image

Riktigt finväder idag!

image

Ayacata, klassisk bikerhak på ca 1300 möh

image

Vägen upp mot toppen var avstängd för bilar, men cykel var ok

image

Snö, det är man ju van vid

image

Dagens selfie

image

Gav upp ca 300hm från toppen då snöslasket inte var så kul att cykla i, särskilt utför. Man skymtar toppen där uppe.

image

Dagens rutt

image

Jag har för mig att det var mer backar när jag körde här sist. Har antingen fått bättre ben eller så har ön krympt.

Gran Canaria

Jag (Hans Lundkvist) och Fredrik Wikner är för närvarande på solsäkra Gran Canaria och bygger drömben, men som de flesta kanske hört så snöade det här för några dagar sedan. Hur är föret då?

Vi kom ner på eftermiddagen i fredags och planen var att köra en kortare sväng, men det ösregnade och var 10 grader varmt så vi ställde in den turen. Jag är inte så desperat att jag jagar mil i fulväder ”bara för att” och riskerar att bli förkyld eller vurpa i nån serpa.
image
Drömväder

image
Från snöröjarnas FB-sida

Dag 1: 0 mil

I lördags såg det mer lovande ut, dock fick vi rapporter om att de låg snö på vägarna på runt 1000möh så nån riktig bergsrunda var inte aktuell. Vi höll oss istället under 500möh och klarade oss ifrån regn och snöiga vägar. Dock var det bara 14 grader så vi fick klä på oss lite, det är man ju van vid…
Vi körde samma vända två gånger, framlänges sen baklänges, en väg som var helt ny för mig som jag inte körde när jag var här 2014.

Dag 2: 76km 1400hm

image

Lördagens runda x2

image

Hans på väg upp mot Ayagaures

image

Fredrik med Maspalomas i bakgrunden

I söndagsvar det lite oklart om snön låg kvar på vägarna, men det skulle vara säkert att köra upp till San Bartolome. Fredrik hade halsont och valde att stanna hemma. Tråkigt att köra själv, men hälsan ska gå först. Temperaturen låg runt 20 grader hela dagen och jag körde upp till ungefär 1200möh. Det var ovanligt mycket trafik, när charterturisterna inte ligger vid poolen och mumsar all-inclusive så kör de tydligen bil i bergen…

Dag 3: 85km 1799hm

image

Rutt dag 3

image

Uppför och utför

image

Lite snö ligger det kvar längst upp i bergen

image
Eller snarare mycket snö…

image

Detta vattenfall skapade ett mindre trafikkaos med alla som skulle fota (inklusive mig såklart)

Idag är det måndag och förhoppningsvis så är Fredrik frisk. Planen är att köra upp till Ayacata via Soria. Rapport kommer ikväll.

Verksamhetsberättelse 2015 Enduro

Enduroåret 2015 erbjöd mängder av endurotävlingar i såväl Sverige som utomlands, där Svenska Endurocupen nu är inne på sitt tredje år och även grannländer som Finland och Norge har väletablerade enduroserier. Enduro som är all-mountain i dess tävlingsform har verkligen exploderat och nått en omåttlig popularitet, den lockar såväl vältränade vinnarskallar som socialiseringssugna motionärer och allt däremellan.

thomasson

Östersunds CK har egentligen inte speciellt många medlemmar som tävlar i enduro, den enda som tävlat i Svenska enduroserien under 2015 är jag, Cecilia Thomasson. Förutom mig så finns det dock en hel del cyklister i klubben som bedriver enduro-liknande cykling och gärna tränar just detta runtom Östersund.

Under 2015 har Enduroserien haft 5 deltävlingar spridda över landets finaste enduroområden. Den första gick vid skidanläggningen Flottsbro, en backe i Stockholm med hela 75 fallhöjdsmeter. Det är som så ofta i tävlingssammanhang, och så även i enduro, hundratals cykeltokiga män och ett tiotal cykeltokiga kvinnor som vill tampas, totalt dryga 200 glada cyklister! Flottsbro erbjöd hala hällar, sliriga stigar och geggia branter, men också en hel dem uppförstrampande vilket inte var särskilt populärt bland majoriteten. Jag tog hem en överlägsen seger i Dam elit efter ett i stort sett prickfritt lopp, drygt 3 min till tvåan.

Serietävling nr 2 hölls i Faluskogarna och det som såg ut att bli en alldeles underbar och torr cykeltävling byttes mot en fruktansvärd dag, den regnigaste och kallaste endurotävlingen i mannaminne. Mot slutet av dagen när vi närmade oss mål efter ca 4 timmars cyklande och inget varit torrt sen start, leran var ingrodd i varje kubiknanometer av oss och mekaniken inte längre funkade på hojen så började det snöa. Min hjärna fick brainfreeze och jag minns inte om jag tyckte denna dag var särskilt kul, men jag fick återigen kliva överst på pallen.

När värmen till slut återkommit i tår och hjärna var det dags för årets stora händelse, Åre Enduro och tillika historiens första Nordiska Mästerskap! En solig, jättevarm och torr sommardag på Åreskutan är det sista man väntar sig men var precis vad vi fick, och det hela var verkligen en endurotävling i världsklass. Vi körde fem sträckor utför berget på totalt 2000 m. Jag hade konkurrens av Sveriges bästa downhillcyklist Lina Skoglund, Italiens bästa endurocyklist Louise Paulin, Åres säkraste utförscyklist Hanna Oleträ och en hel drös Svenska och Norska endurocyklister. Jag fick till några riktigt bra sträckor och två riktiga bottennapp… De missarna gjorde att segern var utom räckhåll, Louise Paulin vann med 25 sekunder efter nästan 45 min körning! Såklart var jag besviken, det kändes som att förlora ett guld, inte vinna silvret.

Den sista endurotävlingen i Svenska serien hölls i de Göteborgska skogarna i Änggårdsbergen. Ett jättegrymt arrangemang och fina sträckor. De hade hittat en del dödsstup och även i år var det flera som bröt ben på de hårda stenarna. Jag tog det lugnt och körde säkert och tog min tredje delseger och även totalsegern i cupen vilket förstås var grymt härligt!

En endurosäsong känns dock inte helt fulländad förrän man har kört en deltävling i Enduro World Series. Sagt och gjort så for jag ner till Italiens pärla Finale Ligure och körde finalen i världscupen. EWS är mer av allt och man tränar i två dagar för att sen tävla i två dar. Jag hade min värsta upplevelse någonsin på en endurocykel, vilket resulterade i flera krascher, två söndriga hjälmar, två brutna ben och en del andra småblessyrer på kroppen. I adrenalinångorna så tog jag mig ändå i mål och lyckades även ta mig upp några placeringar från jumboplatsen, men med något sänkt självförtroende.

Det var alldeles underbara stigar och omgivningar och vilket EWS man än är på så är det ett fantastiskt cykeläventyr som jag kan rekommendera alla stigälskande cyklister.

Med fler träningskompisar och förhoppningsvis även fler klubbkamrater så ser jag fram emot nya enduroutmaningar 2016.

Väl mött!

/Cecilia Thomasson