Semester i Lugano

Är på semester (läs träningsläger) i Lugano.

Dag 1.
Testade deras motsvarighet till vår egna ”Brunfloviken” idag. Lite längre, närmre sjön, men mycket vackert. 50 km runt halva Lago di Lugano med många möten av glada cyklister. Under turen åker man in i Italien som ligger på andra sidan sjön. Hoppas hinna med någon stigning med. Återkommer om det blir så.
Dag 2.
Återkommer här, började på ”Brunfloviken” idag men hade kikat på kartan och hittat en avstickare som hade många serpor, vilket brukar betyda uppför. Uppför blev det i 7 km. Med mina 58 mil i benen denna sommar och 34×25 på lånehojjen blev det tungt. Väl uppe rullade jag ner på andra sidan i 4 km. Minst lika snyggt så jag vände upp igen vid botten. Har en hat/kärlek till stigningar. Jag blir ju alltid sugen att köra uppför ända tills jag är i stigningen. Vände tillbaka närmsta vägen hem med svansen mellan benen. Skrapade ihop 972 hm idag och tänkte på hårdingen Fredrik Tackman (vilken hjälte) på vägen hem.
Dag 3.
Tog cykeln till familjen som var på bad idag. Körde uppför berget där vi bor som uppvärmning inför stigningen till badet. Behöver inte åka långt för att få åka uppför tydligen:) Blev 1044 hm på 37 km så det var lämpligt att hoppa i poolen väl där uppe.
Ett riktigt bra ställe för den som gillar att cykla. Tydligen bra för MTB med. Hoppas återvända hit någon gång.
Flög till Milano och hyrde bil där, drygt 1 timme till Lugano. På vägen ligger Como där pizzan är godare och billigare 😉
Kör hårt
Jens Tirén
Bilder, klicka för större:

Trans-Provence.. tävling, äventyr eller galenskap?

TP16 irmo keizerfoto: Irmo Keizer

 

Femte dagen, klättringen på 1000hm från campen går oförskämt lätt och humöret är på topp när vi för första gången för veckan skymtar medelhavet mellan bergstopparna. Efter 23km är vi framme vid första tävlingssträckan. Jag har lyckats bryta sönder min kedjestyrare under klättringen. Men pusslar ihop delarna med en tub snabblim och gör mig redo. Sänker lufttrycket i däcken, nervös pinkar och läser varningarna för sträckan. Katy startar tidtagningen åt mig, stigen traverserar snabbt utför med stora lösa stenar som lätt kan skicka framhjulet utanför ideal spåret. Stigen viker neråt genom några switchbacks och man märker hur den svala luften på toppen börjar bytas mot en tryckande värme och att höjdskillnaden slår lock för öronen. Halvvägs in på sträckan kommer en klättring på 50höjdmeter. Mjölksyran pumpar i benen medans jag försöker slappna av i armarna och tänker på varningen ”Moderate exposure to the left after climb”. Under veckan har man fått lära sig att om de finns en varning om exponering mot fall, så finns de inget utrymme för misstag. Jag tar mig imål på sträckan men känner mig överhettad. En kort klättring till andra sträckan och jag vill bara komma iväg så jag slarvar med att kolla höjdprofilen på kartan. 4km svagt utför med några platta partier, innebär hög fart och nästan konstant stå upp och trampa i 10min. Jag kraschar fyra gånger men tar mig imål med endast skrapsår. Härifrån ska vi bara rulla ner till feed station, men i +41grader måste jag lägga mig i skuggan under ett träd innan jag fortsätter…

max_SNeedham_MavicTP2016_Day6_55foto: Sam Needham

 

Trans-Provence är en 6dagars endurotävling mellan Embrun och Menton, i franska alperna. Vi cyklar, och bär cyklar, uppför bergen och tävlar blint utför. Kvällen innan delas en karta ut över morgondagens etapp med kort beskrivning över transport- och tävlingsträckorna. I varje stigkorsning finns en pil, men de krävs en viss del navigation och uppmärksamhet. Under 6dagar ska vi cykla 270km, 18000hm uför och 9200hm uppför. De finns 80stycken platser som fördelas mellan proffsen och oss amatörer som lyckas övertyga arrangören att vi kan ta oss helskinnade igenom tävlingsveckan. Jag, Christoffer Brochs, har nyss kommit tillbaka hem till Östersund efter att ha cyklat in på en 3:e plats i amatörklassen och en 14:e plats totalt.

Första dagen inleddes med 1500hm klättring och pölsande genom 50cm nysnö. Jag stod på toppen av ett berg, 19:e juni i franska alperna och de kändes som februari hemma på frösöberget, minus dubbdäck. Men jag stämpla in och gled iväg genom snön på veckans första tävlingsträcka. Tillbaka i tältlägret efter 7h på cykeln så var de flesta pigga, glada och delar med sig av sina med- och motgångar från dagen. Andra dagen kännde jag mig mer bekväm med tävlingsformen och efter tävlningssträckor som förvandlats till en bäck, fått korsat forsar med glaciärvatten, släpat cykeln uppför branter som mer liknar klätterväggar med mera, så vinner jag dagen i amatörklassen. Veckan fortskrider och man slutar bli skrämd om stigen bakom nästa kurva är halvt bortspolad eller att de ligger ett fällt träd i brösthöjd. De blir en härlig gemenskap och alla hjälper alla att ta hand om varandra och varandras cyklar. Oavsett om de handlar om hen som ligger 5sekunder före dig i totalen eller hen som punkat och ligger sist. Känslan från första dagen i snö till att 6dagar senare hoppa i medelhavet och få kliva upp på pallen är obeskrivlig.

13499439_10156997999740109_1451071376_ofoto: Anders Klem
13523656_10156995774250307_1262566341_ofoto: Tobias Liljeroth

 

Nu blir de träning på hemmaplan och i slutet av augusti åker jag ner till Frankrike igen för att köra Trans-Savoie, ännu en 6dagars enduro- tävling/äventyr/galenskap.

Vill du följa mig fram till dess finns jag på instagram @christofferbrochs