Reseberättelse MastersVM i cykel i Franska Albi 24-27/8 2017

Cyklist: Roger Claesson
Klubb: Östersunds CK

För två år sedan, 2015, åkte jag ner till Danmark för att prova på att köra VM för veteraner eller UCI Masters World Championships som det egentligen heter.

Jag hade då en friplats från föregående års SM där jag knep vinsten i tempoloppet.

I Danmark körde jag enbart tempoloppet men det var ändå en riktigt stor upplevelse som jag gärna ville få känna på igen.

Detta år går VM-finalen i Frankrike närmare bestämt i en ort som heter Albi i södra delen av landet.

VM_karta

Förberedelser

Eftersom jag under 2016 placerade mig på 2:a plats på SM-tempoloppet har jag inte friplats till VM utan då gäller att åka till något av flera kvalificerings-lopp som finns runt om i världen. Det närmsta för oss svenskar går i Danmark, i Holbäck, och min plan blir att åka dit för att placera mig tillräckligt  bra i både tempolopp och linjelopp för att få startplatser till finalen i Albi.

Under sommaren 2017 gör jag riktigt bra tävlingar på hemmaplan i Sverige, med bra resultat i både tempotävlingar och även några linjelopp.

Tänker då att jag provar det tredje alternativet för att få en startplats till VM-finalen, nämligen ansöka hos svenska cykelförbundet om ett så kallat Wild-card.

Skickar in en ansökan och får den beviljad – stor lycka eftersom jag då slipper åka ner till det lite vanskliga kvalet i Danmark. Kan fokusera fullt ut på Frankrike.

Planeringen kan börja.

Logistiken att ta sig till och från Albi från Östersund visar sig vara en hyfsad nöt att knäcka.

Inga riktigt klockrena alternativ för flyg verkar finnas, det hela slutar med olika bolag för nerresa och hemresa och olika flygplatser.
Hyrbil blir ett krav.

Har under bokandet FB-kontakt med Stefan Stengård CK Dainon och ett gäng från Cykloteket Racing Team för att om möjligt hitta gemensamt boende och bra flygresor. I slutändan är det enbart Stefan och jag som ska köra båda loppen och Stefan hittar en lägenhet i centrala Albi vilken visar sig bli en formidabel fullträff.

Eftersom jag ska tävla i både tempoloppet och linjeloppet behöver jag få med mig två cyklar. Betyder dubbla cykelväskor, med allt vad det innebär.

Framförallt är det hyrbilen som oroar, kommer jag att få in båda väskorna i bilen. Hör lite varnande historier om att folk inte fått exakt den bil man bokat utan en liknande i samma klass. Jaha – bara att hoppas på det bästa.

Klädkod för tävlande i Masters VM är landslagsfärger. Ordnat i god tid före avresa – typ 3 dagar!!

Fil 000(3)

Resa
Påbörjar detta äventyr måndagen 21 augusti.

Fil 001(2)

Egen bil från Frösön till  Arlanda. Där väntar Stefan S på mig för transport vidare till Nyköping för övernattning, stort tack Stefan för gästfriheten. Ovärderligt!!

Tisdag 22/8 RyanAir från Skavsta till Beziers i södra Frankrike.
Cyklarna kommer på planet kan vi se, gött, första orosmomentet avfärdat.

P1110205

Planet landar i tid, väskorna kommer glidande på bagagebandet i vad det verkar gott skick. Bra flyt hittills, men nu kommer min nästa oro – hyrbilen.

Hertz-killen lyckas givetvis sälja på mig en försäkring vid disken… men vilken bil ska jag få då??
En Nissan Duke!?

Fil 000(11)

Kommer väskorna att rymmas, med ett nödrop visar det sig – nästa hinder på vägen avklarat. Check!
Återstår att ta sig från Beziers till vårt boende i centrala Albi. En vilsen resenärs bästa vän, GPS-navigator. Hur gjorde man tidigare?
P1110216

Vi hittar fram till adressen för den lägenhet vi hyrt.
Vilken lägenhet sen – top floor med en fantastisk balkong modell större!
Mörkret har fallit men vi ser ändå den berömda katedralen i Albi som är vackert upplyst.

P1110221

Pre-race
Onsdagen 23/8, dagen före race-day, är tänkt att vikas för genomåkning av tempobana, uthämtning av nummerlappar och allmän orientering i Albi.

Det visar sig att vi har ungefär 3 km till start/mål för tempotävlingen, beläget på Albis lokala racing-bana. Här ligger även tävlingscentrum.

Eftersom arrangören tydligen tagit en siesta i utlämnandet av nummerlappar så beslutar Stefan och jag oss för att cykla runt tempobanan på våra linjehojar.

Banan som ska vara 22km och innehålla en hyfsad stigning på mitten någonstans, visar sig till 80% gå på små slingriga byvägar.
Blir lite förvånad över att underlaget är dåligt, ojämn och sliten asfalt gör det svårt att hålla fokus. Sen svänger det hela tiden, är det inte vägen i sig som är kurvig så är det någon 90-graders korsning som ska forceras.

P1110240

Start och mål inne på race-banan som nu öppnat för provcykling, ca 1,5 km på perfekt underlag men någon sväng som är rätt skarp. Behöver provcyklas i fullfart.
Men det är VARMT, 35 grader eller ännu varmare, och snackisen bland övriga svenskar vi stöter på är just hur hantera värmen.
Visir eller inte på tempohjälmen blir en fundering i min hjärna. Solen steker verkligen på skallen!

Jaha – åter till nummerlappsutdelningen som nu öppnat igen.
Inte för att jag har några speciella fördomar mot franska arrangörer men organiserandet av köer för att lämna ut nummerlappar lämnar en del övrigt att önska.
Till slut kvitterar jag ut nummerlapparna (och en flaska vin från arrangören) och med den packningen i ryggsäcken styr vi hem mot lägenheten.

Planen är nu att käka och sen lite senare mot kvällen göra ytterligare en vända på TT-banan med tempo-cyklarna.

Börjar nu närma mig svart bälte i Albi:s geografi så inga problem alls att hitta tillbaka till tävlingsarenan.

En ytterligare sak att hantera är inmätning av tävlingscyklarna. Så det får bli en vända förbi de två mätriggar med vidhängande klunga av UCI-kommisarier som står uppställda på tävlingscentrum.

Har mätt min cykel på tidigare VM, NM, SM så jag är inte så orolig och jag får tummen upp av UCI-folket.

Ut på banan igen med korrekt tävlingsvapen denna gång. Kör hårdare nu för att försöka bedöma svängar, korsningar och ett par skapligt snabba utförskörningar.
Även backen på mitten får sig en avsyning. Trycker bra watt i backen och det känns helt OK.

Det här med värmen är ett orosmoment nu, får man i sig tillräckligt med vätska, inte många toabesök om man säger så. Dricker jag tillräckligt? Risk för uttorkning? Tycker ändå att jag har läget under kontroll.

Känner mig riktigt laddad och peppad, förberedelserna har funkat och nu är det bara att köra. Har goda vibbar i kroppen.

Race-day Individuellt tempolopp
Torsdagen 24 augusti 2017, är det nu det ska bli succé?
Vaknar och känner mig laddad, inga problem. Start 13:39:30.
På plats i SWE-depåbox 
ungefär vid 12.

Vår klass H50-54 är först ut efter lunchbreaket vid 13:00 och då har värmen stigit upp rejält mot ca 35 grader i skuggan.
Jag tycker att jag druckit bra båda dagarna före racedag och även under förmiddagen och känner inte några tecken på uttorkning.

En dryg timme före start påbörjar jag uppvärmningen, hittar bra vägar att gasa på och känner mig nöjd med hur det känns. Är riktigt laddad – årets höjdpunkt närmar sig och jag känner mig helt tillfreds med mina förberedelser.

I Sveriges depåbox på start- och mål-området är det mycket diskussioner före start om värmen och hur man ska göra med hjälm och visir.
Jag bestämmer mig för att köra med visiret på, tänker att racet inte är mer än ca 30 minuter och att det ger en fördel aerodynamiskt.

Kontroll av cykel, både sadelposition/styre och scanning efter hjälpmotor direkt före start. Inga problem där!

Start på en ramp som sig bör på ett VM, 10 sek, 5, 4, 3, 2, 1 och iväg.
Startar hårt men kontrollerat, först 600-700 meter på racebanan, ut på vägen genom en grind i staketet och sen dåligt och guppigt på vägen men det påverkar mig inte – känns bra och fokuserat.

Pulsen stiger upp rejält högt på en gång, men jag trycker bra watt-siffror under första 10 minuterna fram mot backen. Åkaren före mig kommer inte till start men går ändå om åkare redan efter några kilometer och det sporrar förstås.

Väl in i backen känns det bra till en början, men benen börjar kännas ansträngda och jag måste plocka ner effekten en del för att inte spränga mig.
Efter backen kommer ett böjande parti med lite motvind där jag har klara problem att hålla i den åkning jag vill. Rejält jobbigt mentalt under en period här och jag känner att trycket i benen inte är vad det borde vara.

Banans snabbaste utförsbacke kommer lite som en räddning här och jag lyckas efter den mana på mig själv och kommer upp i lite bättre tryck igen.
Nästa tekniska svårighet är en tvärskarp höger efter ett snabbt parti. Vill trampa på så länge som möjligt men jag håller heeelt på att missa vägen här. Vågar inte vika in cykeln och går för rakt – nästan nere i diket och låg fart. Skärpning nu!!

Sista 5-6 km in mot motorbanan är en rejäl kamp men lyckas ändå inte hålla den fart som jag vill.

Precis vid den knixiga infarten till motorstadion ( i staketet) tycker jag att bakhjulet jazzar till, va fan har jag dragit på mig en pyspunka! Helt övertygad att jag har punka och kör väldigt försiktigt i de svängar som är på stadion in mot mål. Spurtar men helt utan kraft.

Efter målgång håller jag helt på att tappa kroppskontrollen, sjunker ihop vid ett staket och det känns som att det ska svartna. Svimmar inte men är helt omtöcknad ett bra tag efter målgång.
Vimsar runt och hittar knappt Sverige-lägret.
Det tar 20 minuter innan jag börjar känna mig OK.
Kollar bakhjulet – ingen punka här inte!  Jag tror att jag var helt yr där mot slutet.

Värmen inne i hjälmen och ingen vätsketillförsel under loppet gjorde nog att jag var nära värmeslag på slutet.
Känner direkt efter målgång att det var ett bra lopp men inte det där topploppet jag ville få till.
8:e plats, samma som 2015 i Danmark, 1 minut efter segraren och 40 sekunder efter silvermedaljör Peter Karlsson, CK Bure. Fantastiskt bra lopp Peter. Grattis!!
Enbart 31 sekunder upp till bronsplats.

Känner mig kluven efteråt, 8:a är bra, men jag hade högre ambitioner. Upplever att jag inte riktigt kunde leverera mitt allra bästa på säsongens viktigaste dag.
p1110252.jpg

Fakta:
23 km, 42,8 km/h !!!, 326 watt i snitteffekt, 92% medelpuls

Mellandagar
Efter tempoloppet har vi svenskar som kör både tempo och linjelopp två dagar att fördriva.

Dagen efter tempoloppet bestämmer vi oss för att linjebanan måste inspekteras. 155 km i en enda loop genom det franska landskapet.
Har sett lite strava-segment och youtube-klipp som skvallrar om ett par riktigt jobbiga backar men också fina vägar genom ett böljande landskap.
Upplägget blir att lasta in cyklarna i min hyrbil och köra bil genom hela banan, cykla några viktiga segment = backarna.
 LVG_banprofil

Banan visar sig vara en mix av små slingrande landsortsvägar, backar från 7 km till halvkilometern långa och några partier med lite större mer lättrullade vägar.
Vi passerar många små byar, bland annat genom den lilla byn Penne med en spektakulär fästning.
P1110271

En sak att nämna, jag har aldrig upplevt en bättre skyltning/pilning av en bana. Alla 155 km är perfekt skyltade även två dagar före race. Hatten av för detta.

P1110269
”Winding downhill”

Vi stannar bilen vid kanske fyra tillfällen för att provcykla de tyngsta backarna. Inser att det kommer att bli en jobbig dag på söndag.

Trots att vi åker bil så tar detta projekt nästan hela dagen. Fikastopp i liten by vi passerar.
2017-08-24 MastersVM Albi (106)

Dagen före race består mest av vila, vätskeintag, och kolhydratladdning. Cyklar en kortare sväng på 3-4 mil mest för att hålla igång benen.
Känns helt OK, men värmen är fortfarande den stora snackisen. 155 km utan personlig langning, arrangören har tre stationer där 10 personer kommer att stå med flaskor, men hur kommer det att fungera när vår klunga på 100 till 200 personer kommer susande förbi. Känns inte som att man kan bygga upp sin vätskestrategi på att lyckas fånga en flaska vid dessa tre tillfällen.
Trist ändå att åka med 3 kilo extra vikt i de första backarna bara för att man måste släpa egen vätska hela loppet.

Vi stöter ihop med Cykloteket-gänget som anlänt och det blir diskussioner om värme, vätska och starten!!
Starten ja – alla är överens om att man måste stå långt fram för att undvika krascher, för att vara med om tåget går med en tidig utbrytning.
2017-08-24 MastersVM Albi (106)

Torbjörn de Jaager som är en rutinerad linjeräv är säker på sin sak när han slår fast att man måste vara vid startfållorna minst 1,5 timme före start.
Det innebär i så fall halv åtta då vår start går några minuter före nio.

Har svårt att somna på kvällen, mycket tankar om hetsen och trängseln i starten, risken för vurpor, värmen och drycken/energi och inte minst några utförskörningar som såg lite vanskliga ut under genomåkningen med bilen.
Lyckas väl somna till slut när demonerna släppt greppet om mina lite uppjagade tankar.

Race-day linjelopp, söndag 27 augusti
Uppe med tuppen, havregrynsgröt (alltid), ägg och nån macka får gälla som grund för 4 timmar i sadeln.
Iväg till start direkt från lägenheten. Så enkelt när man bor endast 400 meter från torget där 3000 cyklister ska släppas iväg.

Startplatsen är alltså belägen på torget vid den stora katedralen. Runt torget, gammal fin stadskärna med smala gränder.
Alltså – hur har arrangören tänkt här?? Redan när vi anländer vid runt halv åtta är det FULLT med folk.

Startordning

Så här fint ser det ut i teorin.

Lyckas ändå glida in lite från fel håll och får syn på Cykloteket-gubbarna som redan är på plats.
Känns rätt bra ändå – står bland de första utanför själva insläppet.
Men sen bryter det stora kaoset ut.
2017-08-24 MastersVM Albi (143_1)

Vi och många fler står och väntar på vår tur och hamnar då (förstås) i vägen för de tidigare startande klasserna som ska in i fållan före oss. Riktigt trångt när det kommer cyklister från alla håll som ska fram.
Som tur är verkar klungbildning inte vara någon större källa till irritation för cyklister, trots trängsel och stress är stämningen god.

Äntligen kommer det upp en skylt med H50-54 och det är dags att träda in i själva startfållan. Fållan före den riktiga startfållan visar det sig, vi släpps efter några minuter fram ytterligare 200 meter till den rätta startlinjen.
Men hur gick detta till nu då – jag som helt säkert räknat in mig själv som en av de 30-40 första i fållan står på runt 100:e plats.
Var kom alla i från?? Tittar bakåt och kan konstatera att det kunde varit värre. Bakom står ca 250 ytterligare cyklister. H50-klungan är den största av alla klasser med sina 350!! åkare.
Nedräkning av en exalterad speaker på fransk/engelska – och iväg.

Trångt som tusan bakom masterbilen, alla vill fram och här gäller det att hålla positionen och inte släppa sin position en millimeter. 90-graderssvängar, refuger och avsmalnande vägar i låg fart. Tvärnit, acceleration, tvärnit igen… hög stressnivå.

Mycket skrikande i klungan men ändå bra disciplin under transporten ut ur Albi fram till nollpunkten där tävlingen verkligen startar.

Racet igång – jag inser efter några kilometer att här gäller det att hålla sin position och inte tappa bakåt. Folk hugger som kobror om man lämnar lite lucka framåt. Manar på mig själv hela tiden att också ta varje lucka som uppstår framför.

Lyckas hålla min plats, gör några fruktlösa försök att avancera ute på kanterna men det är för stor risk att bli trängd ut i diket eller köra på något hinder. Trots allt sköter sig folk exemplariskt med tecken och varningsrop.

Första egentliga chansen att avancera kommer efter 30 km, “Castelneau de Montmiral nord” (103 hm, 1.700 m, 6,1%). Går på så hårt jag vågar när klungan börjar sträckas ut, avancerar några placeringar.
Ännu inte så varmt som tur är, temperaturen är några grader lägre än tidigare dagar och mulet gör att oron för uttorkning inte känns så farlig.

Ner på andra sidan av backen och åter ett lugnare parti i en dalgång efter en flod. Nu åker alla och väntar på banans längsta backe. Själv sitter jag och funderar på hur jag ligger till i loppet. Har legat för långt bak för att ha någon koll överhuvudtaget på om det gått iväg en eller flera utbrytningar.
Spanar efter andra svenskar, bland annat Cyklotekets oranga hjälmar men ser inga. Förmodligen avhängd och den rätta utbrytningen har gått iväg. Typiskt!

Någonstans här dyker ett bekant ansikte upp – min lägenhetskamrat Stefan Stengård glider upp på min vänstra sida. Han halkade mer bakåt under de första 30 kilometerna än vad jag gjorde och har fått jobba hårt för att komma fram en bit.

Mitt i allt funderande om placering kommer den första egentliga mass-kraschen som jag kommer i närheten av. Framför mig till vänster går förmodligen någon på hjul och det blir en karakteristisk hög med cyklister. Lyckas bromsa ner till stillastående, går runt och kommer iväg.

Nu blir det åka av under några kilometer för att ansluta men jag har bra ben känner jag och lyckas avancera en del då klungan är lite mer utsträckt.

Går in i banans tyngsta/längsta backe i bra fart och lägger mig genast till vänster för avancemang. Formeras relativt omgående en liten grupp på 30-40 cyklister som går på rejält uppför. Har bra kontroll tycker jag och vågar gå med, eller rättare sagt. Finns inget alternativ. Måste gå med!!

Sitter med i den fina klunga som bildats efter backen, det är bra tryck i cyklingen det inser jag.  Snabb vindlande utförskörning efter backen, men jag har inga problem att följa och sedan ner i en dalgång med lite plattare cykling under någon mil
2017-08-24 MastersVM Albi (144_3)

På toppen av backen kommer en starkt cyklande Peter Karlsson CK Bure och kör förbi och jag tycker mig höra att någon skriker att det är 45 sekunder upp till täten.

Peter är utom sikte när “min” klunga når dalgången och både Stefan Stengård och jag är aktiva i att hålla igång ett samarbete. Tyvärr är det få andra som visar något större intresse att gå runt. Är framme och tar en del längre förningar men håller mig i skinnet och tar i lite lagom mycket.

Jag inser att folk sitter och spar energi till nästa rejäla utmaning, Bosse de StAntoninNobleVal (200 hm, 2.800 m, 7,1%), banans brantaste backe med lite längd.

Innan det är dags för den backen kommer ett fantastiskt fint parti där vägen slingrar fram efter bergssidan. Hinner njuta lite av vyerna – men bara lite.
2017-08-24 MastersVM Albi (99)

In med god fart i banans näst längsta backe (och brantaste). Lite samma scenario som i första långbacken, det körs på hårt i vänsterfilen och vi passerar hela tiden långsammare cyklister.
Någonstans här börjar det kännas som Vätternrundan, vi kör hela tiden om folk från tidigare startande klungor och i just det här partiet, visar det sig när vi efteråt summerar, så går “min” klunga om det som återstår av den tidigare täten i H50.

Är alltså med i tätklungan på VM efter ca 100 cyklade kilometer!

Problemet är att varken jag eller Stefan Stengård (som också gått med) inser det. Det ligger ingen ledarbil framför oss utan en motorcykel som om det vore en andra- eller tredje-klunga.

Vår H50-klunga blandas även upp med cyklister från tidigare startande klasser och det gör också att känslan inte är riktigt “VM-aktig”
Detta är egentligen det enda som är negativt med tävlingen, att H50 inte fick köra ostört så att säga.

Får gräva djupt efter krafterna mot slutet av backen men håller ihop det riktigt bra.
Upplever inte att det är någon attackcykling över huvud taget. Däremot hårt och jämnt tempo, ingen verkar ha riktigt kraft att gå loss.

Vätskan börjar bli ett bekymmer, startade med 1 liter vatten, 0,7 liter sportdryck och en liten flaska i ryggfickan. Nu när det är 30-40 km kvar så är allt utom delvis vattnet slut. Att lyckas fånga en flaska vid lagningarna visar sig vara ett rent lotteri.
Jag drar nitlotten hela tiden. Inget extra vatten alltså och det börjar bli varmt.
Trött är jag också – hänger och dinglar i slutet av klungan i några backar och klarar inte riktigt att avancera framåt till säkrare mark.

Det börjar komma dom klassiska negativa tankarna, “strunta i det här nu”, men va f…n kommer det en backe till – tar det aldrig slut” och så vidare.
Hänger i och höjdpunkterna är en klunk av det ransonerade vattnet, en sipp var 5:e kilometer är det som gäller.

Kommer mot slutet in på tempobanan och börjar känna igen mig, yes detta kommer att funka!
Jag har tillräckligt med krafter och bara några kilometer kvar.

Inne på racing-banan på sista kilometern så börjar det taktik-köras framme i täten, varför gör dom så tänker jag, men är för trött för att egentligen orka bry mig.
Gör en liten spurtrökare och går förbi Stefan precis på slutet.

Rullar in bland övriga cyklister och hittar några andra tidigare startande svenskar. “Hur långt efter tät-klungan var vi”, “har ni sett några andra svenskar före oss”? Ingen har sett några H50-klungor före vår klunga och vi börjar inse att vi kanske var först över linjen.

Kan det verkligen vara så att vi var med tätklungan hela vägen in i mål?

Medans vi grubblar på detta så blir det många besök framme vid borden med vätska. 7 halvliters flaskor med vatten och 5 stora glas med coca-cola går lätt ner, tydligen lite underskott på vätska ändå!!

Efter ett tag kommer det upp en preliminär resultatlista, letar efter mitt namn, 22:a bara 14 sek från segern och 4 sek från 3:e plats.
Det var alltså så att jag såg striden om sista podiumplatsen längst fram i klungan. Så nära, men jag inser att jag inte hade kraften att slåss längst fram den här gången.

Ändå känner jag mig så nöjd och stolt över min prestation den här dagen. I mål samtidigt med världens starkaste H50 cyklister av 350 startande på en stentuff 155 km lång bana i tryckande värme!
2017-08-24-mastersvm-albi-147.jpg

Linjeloppet på VM i Albi är min hittills starkaste och största cykel-upplevelse.
Både sugen på revansch på tempoloppet och att jag vill uppleva ett VM-linjelopp till gör att Masters VM i italienska Varese redan finns i min plan.

Ses i Italien!!

//Roger Claesson