Enduro World Series i Finale Ligure

14522289_549559185228842_1631522933_oFOTO: NIKLAS WALLNER

 

Årets sista, och för mig årets första, deltävling i Enduro World Series gick för två helger sedan i Finale Ligure i Italien. Jag fick en sen startplats en vecka innan tävling, och när kylan började krypa på här hemma, kunde jag inte motstå att ge de en chans och åkte ner.

Tävlingen började på torsdagen med två träningsdagar. Jag slogs snabbt av hur utmanande och fysiskt de kommer att bli. En EWS är kortare än de andra tävlingarna jag kört i sommar, att få träna på sträckorna innan tävling trissar upp farten rejält. Själva tävlingen är två dagar, första dagen är cirka 50km med 1500hm upp och ner, och tre stycken specialsträckor. Andra dagen är också 50km men med lite mer höjdmeter och fyra specialsträckor.

Båda dagarna startar nere från strandpromenaden, i Finale Ligure, med en 20km klättring upp i bergen. Lördagens första sträcka är helgen längsta och kanske den mest utmanande. Jag hittar ett bra flyt och orkar hålla uppe farten bättre än på träningen. Sista kilometern innan målet på sträckan tätnar publiken och i takt med att ljudet runt en ökar så kryper fingrarna omedvetet bort från bromshandtagen. På klättringen mot dagens andra sträcka märker jag dock att jag har fått en rejäl flat spot på bakfälgen. Får stanna och rikta upp hjulet så gott de går. Och eftersom hjulen, ramen och framgaffeln inte får bytas under tävlingen, så får jag köra vidare resten av helgen med guppande bakhjul. Alla dagens tre sträckor går bra och jag kommer i mål riktigt nöjd. Resultatet däremot, visar mitt placeringsmässigt sämsta världscupresultat…

Andra dagen består av fyra mer fysiska sträckor, vilket brukar passa mig. Publiken är än mer taggade och de står med startlistor och skriker ens namn efter en. Får mitt största jubel för helgen när jag går upp på framhjulet, med alldeles för hög fart, in i en switchback. Lyckligvis är de ett träd som fångar upp mig och inte någon i publiken. Resten av dagen går riktigt bra, jag klättrar upp 20placeringar och hamnar efter två dagar på 99:onde plats av närmare 300 startande. Till både nöje och förtret så slutar jag 1sekund bakom downhillegenden Steve Peat.

14733220_1705924299727938_8428385392935305216_n1FOTO: DAVID BILLINGS
14374413_1807683576110272_4632020171723112448_n1FOTO: OSKAR HJELLBAKK

 

Har haft en fantastisk säsong och är otroligt tacksam att kunna resa runt och cykla, träffa underbara människor och uppleva olika kulturer.

Tack till Velorapide och Östersunds cykelklubb som stöttat mig under året och självklart alla som ni som följt hemifrån!

Christoffer Brochs

http://www.instagram.com/christofferbrochs